Flexlinijer i Göteborg - Ny trafikform för äldre och rörelsehindrade
DOI:
https://doi.org/10.5278/ojs.td.v4i1.4046Sammendrag
Göteborg pågår försöksverksamhet med anropsstyrd kollektivtrafik för äldre och rörelsehindrade. Trafikeringsformen, kallad Flexlinjen, är ett mellanting mellan en konventionell servicelinje och färdtjänst. I mars 1996 startade Flexlinjen i stadsdelen Biskopsgården på Hisingen och i oktober 1996 inleddes provdrift med en andra flexlinje i stadsdelen Högsbo i sydvästra Göteborg. Målet är att minska samhällets kostnader för färdtjänst samtidigt som övriga pensionärer också kan erbjudas en god service.
Flexlinjema har två ändhållplatser med fasta avgångstider - i Biskopsgården en tur varje timma och i Högsbo en tur varje halvtimma. Mellan ändhållplatserna är linjesträckningen helt flexibel. På vardera linjen finns ett 60-tal s k mötesplatser, där resenären kan bli upphämtad eller avlämnad. Färdtjänstberättigade resenärer kan i de flesta fall få dörr- till dörrtransport.
Resenären ringer till Färdtjänstens beställningscentral och beställer sin resa minst 15 min innan avgångstid från ändhållplats för önskad tur. Inkomna beställningar planeras av det datorbaserade systemet PLANET, som sedan ca fem år planerar all färdtjänsttrafik i Göteborg. Resenären får vid beställningen ett preliminärt besked om upphämtningstid. När alla beställningar till en tur kommit in görs en slutgiltig planering av bussens resväg och resenärerna rings därefter upp automatiskt och får bekräftelse av upphämtningstiden eller en ny, något senarelagd tid. Förutom denna talsvarsapplikation har även utvecklats ett par nya funktioner för automatisk bokning av resor och en funktion för direktbokning hos föraren vid ändhållplatserna.
En malsättning om högst 150 meters gångavstånd till mötesplats medför att bussarna i många fall måste köra på smala gator utan vändplatser. Bussarna måste därför vara små och lättmanövrerade. För att vara handikappvänliga skall de dessutom vara i låggolvsutförande. Vi använder Renaults minibussar Cityfärd med låggolv och 10-13 sittplatser samt plats för en rullstol.
Den statliga kommunikationsforskningsberedningen (KFB) har hittills beviljat anslag till flexlinjeprojekten i Göteborg (Biskopsgården och Högsbo) med ca 2 Mkr. Stödet har givits i syfte att påskynda utveckling och demonstration av en ny, effektiv trafikeringsform.
Erfarenheterna hittills är att den nya trafik formen är mycket populär bland dem som börjat använda den men att det tar tid att ändra på resvanor, särskilt bland den grupp färdtjänstresenärer som har månadskort och därför ingen marginalkostnad för sin taxiresa. Totalt har dock ca hälften av de lokala taxiresorna på Flexlinjens tider överförts till buss på frivillig basis. Genom vissa framtida ändringar i regelverket för färdtjänst finns det goda möjligheter att nå en god totalekonomi och därmed expandera Flexlinjekonceptet över hela staden. Under 1990-talet har ekonomin försämrats drastiskt. De offentliga inkomsterna har åderlåtits, alla kommunala förvaltningar har påtvingats hårda besparingskrav, inte minst färdtjänstförvaltningen, vars kommunbidrag på tre år har reducerats med drygt 40 Mkr till nuvarande ca 110 Mkr. Alla vägar att sänka kostnaderna och samtidigt bibehålla en rimlig servicenivå måste prövas. Det är här Flexlinjema kommer in i bilden.